Här är resten av de tavlorna som kommer vara med på utställningen på Klädbytardagen imorgon!

Hej!

Det var nästan ett år sedan jag bloggade sist, rätt mycket har hänt men det får ni ta reda på i verkliga livet istället. Nu ska jag göra om min blogg till en samlingsplats för mina tavlor, så de finns till allmän beskådan. Den 21 april ska jag ha en en dags-utställning i samarbete med Naturskyddsföreningen på Sevedsplan i Malmö. De har klädbytardag och 15 % av försäljningen av mina tavlor kommer gå till dom! Så kom gärna dit och gör en god gärning i dubbel bemärkelse! Följ länken för att komma till eventet på Facebook:http://www.facebook.com/#!/events/253876051367146/

Alla tavlorna och bilderna till utställningen är inte klara än, så några överraskningar kommer finnas den dagen!

Eftersom det är i samarbete med Naturskyddsföreingen jag gör det så går tavlorna naturligtvis i naturens tecken.

Jag har alltid älskat att avbilda naturen så det låg inte långt bort från vad jag normalt målar. De tavlor som läggs upp här idag(20/3) är mina gamla tavlor som jag ställde ut förra året på Ölkafeét i Malmö, men även de nya kommer snart att läggas upp!

De ligger i bildarkivet.

Namnet på utställningen är Ebony Bird.

Enjoy!

Ibland blir inte saker som man trott eller hoppats på, livet leker med en, möten sker som man tror ska leda till en sak men sen vänder det igen och blir till något annat. Och ibland så måste man bara vara realistisk och inse vad det antagligen inte kommer leda till och ta beslut, beslut som känns förjävliga just i stunden, men som man vet man måste ta för att det blir bättre i längden...det är tungt,.. Nu ledde  min väntan på "den där" som jag skrev om i förra inlägget inte alls till det jag förväntande mig...tvärtom faktist. Är lite bitter just nu och tycker synd om mig själv..så klart. Men jag har i alla fall tagit ett beslut som i längden kommer göra min tillvaro lyckligare, även om det inte känns så just nu. Just nu vill jag göra massa andra dumma beslut som får nuet att verka lättare, beslut som får tårarna att sluta komma...Men man kan inte bara leva i nuet. En vis person sa att "Varför planera en morgondag om man inte lever i nuet, för det är ju nu livet är"..typ nåt sånt menade han...och jag håller med till en viss del, det har jag skrivit om tididgare, men jag tänker också, att varför leva i nuet om man inte planerar en morgondag?  Därför tog jag det jobbiga beslutet idag, för att min morgondag ska bli lite ljusare och jag ska kunna få det jag vill ha och förtjänar....Jag tror att om man enbart lever i nuet så riskerar man att missa sina chanser till att få det man vill ha senare...kanske....

Jag hade kunnat "spy" ut massa andra frustrerade tankar om hur (vissa) män tänker och min oförmåga att förstå dom och deras rädslor....men jag orkar faktist inte. Nu ska jag gå vidare och tänka på mig själv för en gångs skull...det har jag inte gjort  på fyra månader känns det som...suck..livet är jobbigt ibland, men jag överlever säkert detta också! Jag hoppas och önskar att alla snälla människor i min omgivning är glada, lyckliga och når sina drömmar! Sov gott alla!

Godkväll alla.

Fast i någon annan del av världen är det säkert en god morgon, eller kanske en god eftermiddag..

Tid är ett väldigt spännande begrepp tycker jag.. Tid finns ju egentligen inte, det är bara något som människan hittat på för att kunna spärra in sina liv i  rutiner..år, dagar , månader, veckor, timmar, minuter , sekunder...En punkt att jämföra med en annan punkt senare i livet.

Tid är något som de flesta tycker de har för lite av..ändå är det den enda tingesten i livet som är så totalt rättvist delat mellan alla människor...alla har exakt lika många timmar på sina dygn.

Hur man förvaltar sin tid är ju däremot väldigt olika..vissa fyller ut varenda minut i sina dagar med aktiviteter och möten  så det inte blir en sekund över. Andra stannar upp lite mer för att lukta på blommorna och låter saker ske i sin egen takt.

Vissa är stressade för de allt "för lite" tid,..andra är stressade för de har för mycket, och inget att fylla upp den med.

Tiden är ju egentligen bara en känsla av hur livet går framåt, solen går upp och vandrar över himlavalvet och går ner.

Det är märkligt hur den där känslan ändras i hastighet beroende på vad man gör.

Det heter ju som bekant att " tiden går fort när man har roligt",..och det är ju precis så.

Och tvärtom,.när man vill att tiden ska gå fort så går den hopplöst långsamt.

Vår tidsuppfattning är lite grym på det sättet..

Undrar om man kan avskaffa tiden... Alla klockor förstörs och människor  följer sin "inre" klocka. Tror att väldigt många stresssjukdomar hade försvunnit med tiden..

Undrar om allt hade blivit kaos..hehe....alla är "försenade"..och inget blir gjort.

Fast jag tror inte det,.

För förr i världen hade inte människor klockor ju,  man levde efter dagsljuset och arbetade i sin egen takt och saker blev gjorda som de skulle i alla fall.

Men det är väl för att människan är ett "rutin"-djur som vi måste ha vår tid. Vi måste ha våra fasta punkter i livet för att strukturera vår vardag.

Men tror ändå att alla hade mått lite bättre om vi undvek att titta på klockan en hel dag..

Nu kommer min tid de kommande 42 dagarna antagligen gå en aningen långsammare än vanligt..för som man också säger,.." Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge.."..fast jag brukar byta ut "aldrig" mot "alltid"...varför ska man vänta längre på nåt gott,,,? det är ju bara dumt =) ....

Men det, eller DEN rättare sagt, som jag väntar på är verkligen god, så han kommer vara värd all väntan!

Sov så gott nu allihopa,..man ska helst få åtta timmars sömn ju ;)

Väntan i tidlösa dagar.

Vad är då tiden utan dig

än blott ett tomt ögonblick

en rörelse genom de lövlösa träden

en smekning av vinden över min kalla kind

Tiden är enbart ett begrepp som existerar

när din hand rör vid min kropp

varm

en fast form på min hud

Som vattnets vågor mot stranden

alltid de samma

fast aldrig samma

tidlösa

med en odödlig framtid

Mellan dröm och medvetenhet fastnar tiden

i exceptionella ideér

omöjliga att greppa

men förevigade under våra ögonlock

Rörelser över livet, händelser, skeenden

en vibration genom rymden

En sista blick, en sista kyss

som fastslår  ett klockslag

en uppfattning om hur många hjärtslag bort

du är

4,2 miljoner är det cirka

Vi ses då!

Jag antar det är en kliché att skriva om de här vägskälen som kan uppstå i livet, men  jag antar att det är något som de flesta människor får gå igenom några gånger för att hitta sin väg,  jag antar att också jag kommer hitta rätt någon gång.

I mitt förra inlägg så skrev jag om att jag ville leva livet utan förbehåll för vad vi vet så har man bara ett liv att leva. Men hur vet man vilken väg som är rätt att gå? Man har tusen olika valmöjligheter att välja mellan och hälften av dem är de sämre alternativen...men det vet man ju inte i förväg...skrämmande tanke. Ska man alltid gå på magkänslan och intuitionen...eller ska man vara mer rationell och förnuftig?

Har nog kommit till ett av de här berömda vägskälen. Känns inte som om livet utvecklas särskilt mycket just nu, men har alla möjligheter i världen att göra en dramatisk ändring i det. Hur vet man när eller om man ska bryta sig loss, följa sina djupaste drömmar hur orealistiska dom än är, avsluta något som inte känns bra till 100% eller påbörja något nytt?  För som jag skrivit innan så vill jag inte ligga på min dödsbädd när jag är gammal och tänka "Varför vågade jag inte det eller det?"

Om man hade kunnat se livet som en film så hade man varit väldigt sugen på att spola  framåt för att se hur det går, för det är ju faktist en riktigt spännande film, eller hur?

Livet är som en film med alla sorts genrer i en.

 Undrar vilken genrer som kommer dominera mitt livs film...drama..komedi..eller kanske romantisk äventyr..haha,,man kan ju hoppas...

Ska ta mig en rejäl funderare innan jag bestämmer mig, för det är ju faktist jag själv som är regissören i den här filmen! 

Hej alla mina trogna läsare,..haha de få som finns:)

Nu är snart år 2010 förbi och det är väl meningen att man ska skriva någon sorts nyårskrönika av nått slag.

Om man ska sammanfatta det hela så blev 2010 det året då jag lärde mig massor av saker. Om min omgivning, om livet och främst om mig själv, vilket framgår rätt så tydligt av mina andra inlägg här på bloggen. 

Det jag lärt mig mest av är av att ha varit sambo i ett år. Det gick ju inte så bra som jag hade hoppats, men som jag skrivit förr, det är de dåliga erfarenheterna jag lär mig mest av, så jag ångrar ingenting. När livet går emot en så blir man ödmjuk emot det. Jag inser vad som är viktigt på riktigt, vad som är bagateller och vad man inte kan göra annorlunda eller ändra. Man lever bara en gång och jag tänker göra det ordentligt! Ingen ånger, ingen tvekan och ingen rädsla som stoppar  mig från att må som jag vill må! Varför "fucka" upp något som man aldrig kan få tillbaka!? 

Blev många utropstecken där, haha.

Som sagt, 2010 blev kanske inte ett helt lycket år för mig, men jag kom ändå ut som en hyfsat bättre människa i slutet av det.

Eller, jag får justera det där...2010 blev inte så bra...förutom dess sista månad..

Varje litet val man gjort genom hela livet har tagit en där man är idag, och mina val har tagit mig, väldigt plötsligt, till en mycket speciell person. En person som jag hoppas kommer att betyda väldigt mycket för mig i framtiden...vi får vänta och se;)

Nä, nu orkar jag inte filosofera mer ikväll, ska gå och börja göra mig iordning för nyår..är en lång process det där, hahahaha.

Hoppas alla jag känner och har kännt någonting för har ett fantastiskt 2011!!

Puss & Kram på er alla!!!

Hej bloggen!

Det var ett tag sedan, har nog inte varit så inspirerad till att tänka några djupa tankar på sistone..man kan ju inte vara filosof på heltid, hehe.

Nu är det i alla fall vinter på riktigt, med djup snö och allt. Riktigt mysigt att sitta inne med en kopp te och titta ut när dom där vita flingorna stilla,..eller i rasande fart faller mot marken.

Med det där vita tillkommer ju också en sak som inte är så mysigt,..halkan.. Drattade på ändan igår, bröt ingenting men är lite öm idag,..jaja, det är väl bara att skratta åt det.

Bor ju då på landet och jag gick från bussen hem på kvällen. Bakom mig en bit bort går också en kille. Eftersom det är på landet och det snöade så var det väldigt tyst,..och svenskar som vi är så pratade vi ju knappast, haha.  Och på nerfarten, tio meter från dörren så sätter jag mig ner i snön en ryslig fart, med ett litet tjut.  Efter några sekunder så hör jag en bit bort (killen har nästan hunnit förbi mitt hus) "Hur gick det?"..Jag skrattade lite och sa;"Ingen fara" men tydligen så lät jag inte så övertygande för killen frågade igen: "Behöver du nån hjälp?" Jag försökte en gång till, med lite mer styrka i rösten, "Nä, nä, jag klarar mig, tack ändå" Detta var ju väldigt kärt av den här killen att fråga hur det var med mig, han hade ju bara kunnat låtsas om att han inte hört mitt förvånade lílla tjut när mina fötter hamna ovanför huvet...Så tummen upp för min "hjälte"=) 

Nu är ju detta en liten lustig historia, men halkan kan ju skapa mycket allvarligare olyckor än så, som inte slutar med ett skratt. Såg en olycksplats i fredags natt, på motorvägen, på väg hem från ett kalas. Det stod två brandbilar, två ambulanser och två polisbilar och blinkade blått i mörkret. När vi körde förbi så såg jag vraket av en bil, där hela fronten var intryckt och taket var borttaget.  Jag tänkte på att i de där ambulanserna så ligger människor som kanske kämpar för sina liv,..om inte värre.  Det är som jag skrivit tidigare, att livet är så kort och man vet aldrig vad som kommer hända. 

Vad vi människor vet, så lever vi bara ett liv och detta ger mig en överväldigande känsla att inte hänga upp mig på struntsaker! Jag blir så trött och skrämd..och, ja orolig för människor som har en väldigt bestämd bild av hur dom VILL ha livet. Och om inte allt blir exakt som den bilden så får dom panik.  Man kan inte styra allt och alla till att bli perfekt(a). Det finns alltid dåliga omständigheter, dåliga människor osv. 

Vad kommer du ångra mest på din dödsbädd?  Att du inte fick den där perfekta nyansen av caffelatte-brunt i hallen för att din partner hellre ville ha grönt, eller att ni grälade om det i ett halvår?

Jag tycker att svaret är rätt så självklart. Så klart ska man ha ambitioner att nå sitt "drömliv", men man kanske ska välja sina strider bättre, förstå vad som VERKLIGEN är viktigt i livet och tänka på vad det sista är man vill ha sagt till de man älskar om man aldrig skulle ses igen.

Jag vill bara må bra..hela tiden! Även om jag inte har allt det jag vill ha i framtiden än, så måste jag ju leva nu också! Tror det är osunt att sträva efter att vara lycklig/lyckad och ha den där bilden som man tror ska göra en lycklig,..för vad ska man göra om man aldrig får den? Vara olycklig?  Tror det är bäst att försöka ta ett ögonblick i taget, stanna upp och lukta på blommorna (julglöggen=)) så att säga och inte snöa in på löjliga detaljer utan försöka se helheten.

Gå nu försiktigt i halkan och njut av den vackra snön! Godnatt!

God kväll bloggen min!

Har precis fått mitt Spotify att funka på datorn, så inspirationen flödar igen!

Konstigt det där med musik, att den kan besätta en i helt olika känsloyttringar. Just nu så klingar Lykke Li´s lite udda men vackra stämma ut genom högtalarna, och jag blir så där skönt melankolisk och inspirerad.

Jag ska snart gå och besöka min säng och se hur den har det, hehe, men måste bara skriva lite innan John Blund kommer.

Har alltid tyckt det var oerhört fascinerande med naturvetenskap, biologi och med natur och djur i det stora hela, men en sak som jag tycker är helt fantastiskt mirakulöst och stort, det är hur naturen, helt av sig själv, har ordnat hur allt funkar. Tänk, vi människor tycker ju vi är så fantastiska och vi gör nya upptäckter och framsteg och skapar nya saker hela tiden. Men naturen har ju redan gjort allt! Allt vi gör är enbart kopior av något fantastiskt som man kan finna i naturen, bara man tittar ordentligt. Från jordens skapelse fram tills idag, så är det inte en stor procentdel av tiden som människan varit med och bestämt. Och om jag får säga vad jag vill, så går det ju enbart sämre och sämre för oss...och jorden för den delen..

Det som jag tycker är allra mest fascinerande med naturens ordning, det är att våra kroppar är designade att skapa ett nytt liv,..från stort sett inget alls. Min kropp kan bära och föda en ny skapelse!!!!! Hur underbart är inte det!!??Det är ju helt sjukt att naturen kommit på hur det ska funka för att människan, och alla levande varelser för den delen, att fortplanta sig!! Jag vill inte ha barn riktigt än, men det måste vara den mest kompletta känslan att bära på ett nytt liv,..jaja,..illamåendet och det där får man ju hoppas att man slipper. Och sedan att ha ett barn som är en del av en själv, måste vara större än livet själv! Har en underbart söt och snäll brorson, så jag tror jag kan känna ett humm om hur det kommer att kännas att få egna barn. 

Vi kommer aldrig kunna skapa något mer fantastiskt som inte naturen redan gjort. Kanske musiken då då,..men om man lyssnar tillräckligt så kan kanske tonerna av vinden eller vågornas taktfasta brus låta som vackra symfonier och melodiösa toner..

Godnatt på er och dröm söta drömmar!